- Project Runeberg -  Barnen ifrån Frostmofjället /
192

(1907) [MARC] Author: Laura Fitinghoff With: Vicken von Post - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 34. Åter på predikstol

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

predikan, men fick sången i tankarna. »Gud han vill att
vi skall tycke om en, å si att han är god, å sjunga om
de, som morgon mellan fjällen sjung om de, som »klara
bäck och flod» sjung å sorla, och som skogens fåglar
kvittra om de »med ett glädtigt mod». Gud är god
emot folke antingen dom ä’ stor eller små, och emot
kräkena. Emot Gullspira, som fick slippa trålj om
nosen, mot Gullstjärna, som slapp undan björn.

Käre Gud Fader», fortfor Ante, som nu glömde sig
själf och talade direkt ur sitt hjärta. »Käre, käre dej
Gud, var go mot småstinterna så dom alltid håll sej snäll
och behändig mot ungfolke, som tagit sig an dom. Och
var go mot Anna-Lisa och Per-Erik och Nilsons och lill-Kalle,
där dom är. Laga så att Per-Erik blir en rejel
dräng, som aldrig sup eller svär eller slåss.

Och var go mot lill’Månke. Du vet att han int kan,
»Ske din vilje», och att han är just som så vingelsint af sej:
så han vill glömma hva’ mor sa’. Gå till’en du Gud, käre,
käre dej och låt’ en komma ihåg allt hvad som är riktigt.
Gå till Gullspira å, så hon int bry’ sig om te sörje
efter oss. Gå till björntasse i skogen, så han int gör de
ondt är. Gå till Glasögonskarn och ta brännvine åf en.
Gå till allting, så blir de riktigt och bra i hela världen.
I Guds Faders och Sons och den Helige Andes namn.
Amen.»

Ante som stått med hufvudet höjdt upp emot solskimret
emellan tallarna tyckte, när han nu såg upp att folket
där på hvillågan just som ökats. Men solen hade
bländat honom så han kunde inte se riktigt. »Vi kan
kanske sjunga Hela världen nu efteråt», framkastade han
från predikstolen. Och det blef sång af! Sång som om
man varit i himmeln tyckte Ante. Psalmen tonade med
ens i flera stämmor, som när dom sjöng i julottan i
Frostmofjället.

»Hela världen fröjdes Herren
Tidigt och af hjärtats grund.
Kommer ifrån orter fjärran,
I som stån’ i hans förbund.
Träden fram med lust och fröjd,
sjungen Gud i himlens höjd.»


-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:43:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/frostmo/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free