Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 35. Annat att tänka på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genast fick del af att hon här uppe i fäbodarna vunnit en
sån »bästa vän», som aldrig skulle få gå bort från henne.
Nu, sedan predikan var slut och »prästen» flytt till
skogs blef det lif och rumor bland alla barnen.
Elsa, äldsta dottern i prästgården, till hvilken fäbodarna
hörde, blef ganska illa till mods då hon så här tidigt fick
mor i sikte. Hon och de andra barnen hade gjort upp
så många lysande planer om huru festligt de skulle
mottaga föräldrarna och tant Gerda. Och nu kommo de
på dem utan att de gjort ett dugg till deras firande. Så
nu hann Elsa knappast hälsa förrän hon lade iväg uppåt
störes allt hvad benen buro henne.
Hon tänkte med fasa på, att det i högsta grad ostädade
rummet skulle skådas af mamma. Mamma som ju inte
skulle komma till fäbodarna förrän söndagen på kvällen.
För henne så väl som för hennes fyra systrar Angela,
Ingegärd, Gertrud och Viva, hvilka äfven nyss stigit upp,
var det ju ännu så godt som morgon.
Emellertid fick Elsa »Rofvorna», de alltid oåtskiljaktiga
Ingegärd och Gertrud, med sig. Och som de, med förenade
krafter jäktade, bäddade, sopade, enrisade golfvet, fejade
spisen, lade på elden och satte på kaffekokaren, så hade
de allt fint och i ordning när mamma och hemmets folk
kommo in.
Glädjen att få hälsa föräldrarna var dock något blandad.
Ty nu skulle det bli slut på den härliga, veckolånga
fäbodvistelsen. Korna och getterna skulle ju drifvas hem
till slåttertiden, och fäbodarna stängas till för flera veckor.
När, på sommaren folk och kreatur skulle dit upp igen
hade barnen redan börjat sin läsning och skolundervisning.
Inte tal om att då få göra någon fäbodvandring,
än mindre få stanna där uppe.
Men nu var bäst att slå ur hågen alla sorgliga tankar,
på läsning och instängdt lif. Man hade minsann annat
att göra.
Pelle kom just hem med en knippa foreller, som han
metat medan han varit ute och getat kreaturen.
Elsa rensade fisken raskt och händigt, och stekte den
sedan i pannan öfver glödelden.
Ingegärd sköljde potatis, diskade trävrilar och skurade
knifvar.
Angela dukade bordet, som fälldes opp, så det blef
stort. Hon prydde det med skogsblommor och grönt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
