Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 38. Maglena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ante, han kommer till oss. Han är redan vår gosse,
så det äro vi på det klara med.» Hon nickade gladt och
godt emot Ante, som höjde hufvudet från arbetet, strök
luggen, som fallit ner, ur pannan och sände en ljus
lyckostrålande blick tillbaka.
Prästfrun log tillfredsställd. Två fattiga pojkar hade
hennes man tagit upp förut för att ge uppfostran till.
Men ingen af dem hade visat något af den klokhet,
hjärtefinhet och tankeklarhet som hon redan iakttagit hos denne
fjällets och nödårens son.
»Nu, förstår du, min lilla unge, får du det lika bra
i Sylvias hem. Och räknar du på hvad som är fint
riktigt, så får du det bättre.»
»Du får Evas dockskåp», sade Sylvias mamma ifrigt.
Hon hade medan hon höll Maglena i sina armar lärt
att älska henne och tänkte med hopp och glädje på att
det friska enkla lilla fjällbarnet skulle kunna hafva ett
godt, stärkande inflytande på hennes egen älskade, enda
lilla flicka.
»Ett dockskåp må du tro», upprepade den andra, »med
små rum och små, små bord och stolar och pannor och
fat. Åh du kan inte tänka dig!»
»Och lagård och kor och getter å?»
Frun såg häpen ut. Hon hade aldrig hört talas om
sådant i dockskåp.
»Vi ha riktiga hästar i stället, ser du liten vän, och
du skall få åka ut med oss i vagn.»
»Har ni en get å, som är som Gullspira», frågade
Maglena med ganska ängslig och jämmerlig stämma.
»En get, nej det ha vi inte. Ingen människa i staden
har getter», fortfor den fina frun förvirrad och rådlös.
»Ante han sa’ en gång att kungen hade tusende getter
och jag tänkte att han bodde i stan, å att dom getterna
hade gullhorn och att jag skulle få geta dom åt kungen.»
»Getter har kungen inte. Men när du åker i vagn får
du se honom själf och hälsa fint och vackert på honom.»
»När jag tänker rätt på saken, du Oktavia», fortfor
hon vänd till prästfrun, »så vet jag inte hvarför ej
Sylvia och lilla Maglena här skulle kunna få en get. Den
kan få sin plats nere i stallet. Kusken får sköta den.
Gamle Bergström gör allt som kan glädja Sylvia.»
»Får vi en get så vill jag följa. Men nog kan vi sköta’
na själf, Sylvia å jag.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
