- Project Runeberg -  Barnen ifrån Frostmofjället /
208

(1907) [MARC] Author: Laura Fitinghoff With: Vicken von Post - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 39. Alla sju från lillgråstugan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Ja, och så har den lilla mamman sytt dem vida
förkläden af gröfre, hemväfdt slag. Dem ha de på sig när
de äro i stök eller arbete. Kan du gissa hvad så’na små
ungar kunna uträtta i arbetsväg?»

»Åh allting och hvad som helst», försäkrade Maglena
med sådan öfvertygelse, att om det kommit därpå an hade
hon kunnat ge småstintorna betyg på att de voro
fullfärdiga i »alla inom hus förefallande göromål.»

»I allting?» upprepade prästfrun med ett lustigt leende,
som nästan förnärmade Maglena.

»Jaa, dom kan sopa, och lägga på elden, och tulla,
(vagga), och bära småvedträn och diska vrilar och
träskedar, och – och –

Maglena tappade rakt andan när hon skulle nämna
upp småstintornas alla färdigheter.

»Äro de icke duktiga i ladugården också, du?»

Maglena såg häpen och en smula betänksam ut.

»Dom ha just int behöft hålla på i lagår’n, småstinterna.
Märta-Greta har int varit go’ för att komma öfver
de där höga trösklarna häller utan hjälp, så liten som hon
är, och jag har aldrig velat ha’ nån hjälp heller, för den
delen», tillfogade hon öfverlägset.

»Ja då skall du få höra att nu bli småstintorna
duktiga äfven i ladugården när de växt upp lite, för du kan
tro, de ha’ fått hvar sin get, de bo i ett litet vackert
nybyggdt gethus.»

»En ska’ väl aldrig ha hört så behändigt! Hva kan
dom heta, tro, getterna där?» undrade Maglena. Hennes
ögon tindrade.

»Det skall du få veta», jägmästaren talade riktigt nog
om det. »En hette Gull – Gull – hur var det nu igen!»

»Gulispira förstås», upplyste Maglena. »Ante, Geten
het Gullspira, som våran.»

Maglena kunde icke stå stilla. Hon trampade fram
och tillbaka och knep ihop händerna, vred sig och
tittade på Ante, på fina frun, som log så godt och
föstående emot henne och som nu hjälpte henne med att
fråga efter hvad den andra geten hette.

»Den andra kallas för Hvitkläppa.»

»Då har hon två hvita kläppar under snyta (nosen) i
ställe för skägg. De ä gomärken för mjölkgetter de»,
anmärkte Maglena med en erfaren ladugårdsdejas säkra
min.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:43:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/frostmo/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free