- Project Runeberg -  Barnen ifrån Frostmofjället /
212

(1907) [MARC] Author: Laura Fitinghoff With: Vicken von Post - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 39. Alla sju från lillgråstugan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Int så farligt», sade Maglena påverkad af broderns
ord. »De va’ mest bena, som va’ trött, och föttren, som
de gått hål på. Men själf va’ vi int trött när vi kom
in i stugan. Nää, för vi va’ rädd.»

Maglena såg ut framför sig. Hon log när hon tänkte
på att de varit rädda hos den karlen, i den lill’stugan.
Så lite vett de haft om sån’t, som var att riktigt rädas för.

»En get hade de haft med.»

»Gullspira förståss», nickade Maglena lifligt upptagen
af berättelser.

»Barnen hade måst stanna öfver för snöyra, och de
hade gjort den lilla stugan så fin, tvättat fönster, skurat,
lagt på trasmattor, hvitlimmat spisen.»

»De va’ Anna-Lisa, som först kom på de», upplyste
Ante.

»Ja för hon led ingen lort Anna-Lisa, och de fanns
inge kvinnfolk i stugan, så där var rent farligt i
förstone.»

»Men riktigt me’ mat och kaffe fick vi, och ligga fick
bå vi å Gullspira, kom ihåg de stinta?»

»Ha’ jag sagt att ja glömt tocke då», ifrade Maglena
förtrytsamt. »Där de int fins nå kvinnfolk kan en väl
int ha’ de fint heller, så int undras jag på de int.»

»Nä nä», medgaf Ante, fullt öfvertygad om att systern
hade rätt fast denna åsikt ju inte var smickrande för
honom, som inte var kvinnfolk.

»Tala om för dem om blomman och fönstret, Oktavia!»

»Ja ni, det var sant! Ladd-Pelle där hade haft en
kaktus i fin kruka i fönstret.»

»Åh, lill’kaktusen min, som jag bar i kunten och höll
så kär så han fick följe med oss första da’n.»

»Just den kaktusen var det förstås. Fönstret hos
Ladd-Pelle lär nu för tiden jämt vara skinande klart för att
kaktusen skall ha det bra, förstår du. När fönstret blef
klart så kom Pelle själf att se huru ruskig stugan såg
ut inne, och i alla vråar. Så nu håller han hela stugan
fin med rent golf och hvit spis fastän han är utan kvinnfolk.»

»Hör du Maglena!» sporde Ante med nästan högtidligt tonfall i rösten.

Maglena »hörde» där hon stod med en på en gång
stolt och stukad min.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:43:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/frostmo/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free