- Project Runeberg -  Barnen ifrån Frostmofjället /
213

(1907) [MARC] Author: Laura Fitinghoff With: Vicken von Post - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 39. Alla sju från lillgråstugan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Men nu ska’ ni få höra hvad som är märkvärdigare
ändå. Ja Ante, han har hört det här förut, han.»

Maglena trampade och vred sig, röd och ifrig.

Märkvärdigare ändå, än hvad hon redan hört!

»Jo du, karlen i lill’stugan har slagit sönder
brännvinsflaskorna sina. Han tål inte se dem för sina ögon,
och –.»

»Nu ska du få höra på stormärkeligt, stinta!»

»Du kan tänka dig Maglena, han har skaffat sig en get,
en stor, grann högmjölkande get, som jägmästaren köpt
åt honom nerifrån Småland, där de ännu ha präktiga
getter.»

»Å hon få heta Gullspira, så sant som jag här står»,
skrek Maglena alldeles utom sig af förtjusning. »Han
ville ju köpa våran Gullspira, och han sa’ ju de, att om
en jämt hade mjölk te koka åf och te ha i kaffe så
kunde en inte just behöfva supa för jämnan.»

»Si du nu Ante, att de va’ bra ändå att du hadde oss
i väg. Du ha låti om dej ibland för de, och vari ånger
bå för du tog oss och Gullspira med dej ut i lande.
Men nu si du hur bra de va. Int må nå’n tro att Pelle
tänkt ut te ha en get, å hålla fint i stugan och te sluta
supa, om han int sett våran Gullspira.»

»Ja, om också inte Gullspira precis varit med om att
lära honom hålla fint så har hon haft sin uppgift ändå»,
log prästfrun. »Bra kortsynt vore du, Ante», tillade hon
allvarligt, »om du icke insåge att det varit godt på många
sätt det, att ni gåfvo er af när stugan var tom, godt inte
endast för er själfva. Barn, som lärt hvad rätt och sant
är af mor och far, bära fram välsignelse med sig, hvart
i världen de än ta vägen.»

»De kom bara på mej nå’n gång, när småbarna led
ondt, att jag gjort de tokigt var», ursäktade sig Ante,
skamsen och illa till mods, så lycklig och tacksam som han
än kände sig. »De var som om jag burit mig så fjaskigt
(ynkligt, tanklöst dumt) åt, och att jag just som
narrat dom in i de jag int kunde hjälpa dem ur. Men nu
så är de bara bra. Int behöf jag ampas för lill’Maglena
här heller.»

Maglena återfick sin ängsliga, förfärade uppsyn vid
Antes ord.

»Sylvia och du skola få följa med hitopp om somrarna»,
sade fina frun, »eller får Ante komma ner till oss.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:43:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/frostmo/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free