Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Sigrid Liljeholm. Lif i hemmet under Runebergs sjukdom. Sista litterära arbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att hennes egen hälsa icke kunde utidgå
att taga skada af ett oafbrutet vistande
inom fyra väggar under orofyllda dagar och
sömnlösa nätter, var ju ganska naturligt.
Hennes hörsel blef ytterst dålig, och hennes syn
försvagades så att hon slutligen måste
upphöra med läsningen och äfven ofta var ur
stånd att föra pennan. — „ Visserligen är det
en stilla, allvarlig värld, tyst och underlig
som i djupet af en skog oftast, denna det
tysta sjukrummets värld", har hon yttrat.
Om de mångahanda tankar och växlande
stämningar, som under dessa långa sorgens
år fyllde hennes själ, kunna några utdrag ur
bref till författarinnan Emilie Björkstén gifva
ett vittnesbörd.
Den 14 febr. 1865 skrifver hon:
„Jag vet ej rätt hvad jag behöfver
för att bli frisk: luft, men — jag tror mest
— vänlighet. Ja, det skulle i sanning gjort
mig godt, om jag skulle trott att på festen
en enda skulle med en vänlig tanke ett
ögonblick kommit ihåg ,den store mannens’ ringa,
stackars hustru, som alls icke, såsom andra
hustrur, kan få räkna sig vara ,ett’ med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
