Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Sigrid Liljeholm. Lif i hemmet under Runebergs sjukdom. Sista litterära arbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen gång ett verkligt och innerligt godt
solsken i min själ, när jag märker att jag
verkligen kan vara honom till trefnad.–––––––-
Grubbla icke! skulle jag säga,
om jag ej visste af egen erfarenhet hur min
fiende grubblet är svåröfvervunnen. Förlåt
mig att jag skrifvit ett underligt, ett
fantastiskt bref, men kom ihåg hur jag måste
stänga inom mig alla mina tankar, huru jag
aldrig en stund talar med någon människa
fritt, så att jag kunde uttala min inre
människa, och undra icke, att det blåser en litet
underlig vind, när man någongång gläntar
litet på dörren till den kvafva
hjärtekamma-ren. Och dock borde man vid snart sextio
år icke mera känna blodet svalla så häftigt
inom sig. Den gamla bör väl redan ha
hunnit få lika mycket is i hjärtat som i håret.
Och ändå är det mig helt svårt att––––––––––
alltid synas jämn, alltid lugn".––––––-
Ur ett bref af d. 2 april 1866:
„Jag har ett sätt, ofta när jag skrif-
ver eller talar, att låta föra mig af mina
tankar, så att jag säger något helt annat än jag
ärnat när jag börjat, och att jag liksom ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
