Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Sigrid Liljeholm. Lif i hemmet under Runebergs sjukdom. Sista litterära arbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
går från den lilla, mig rörande frågan, till ett
slags förallmänligande af hvad jag utgått ifrån
— och så kan det mången gång komma att
se helt underligt ut, när man tror mig allt
ännu tala om mitt eget jag, sedan jag länge
sedan endast tänker på en allmän idé, om
än med något slags hänförande till mig själf.
Så skref jag ock nu en lång ramsa, som
kunde se ut som om jag ansett mig särdeles
ödmjuk, och jag känner dock rätt bra min
svaghet att icke vara ödmjuk som jag det
borde, och att sturskheten sitter i en som
kärnorna i äpplet."
Ur ett bref af 1867:
„Jag har inom mig en åder af djup
sorgmodighet, som jag hela mitt lif haft en
svår kamp att kunna hålla nere, men stundom
blir den mig öfvermäktig, brister alla de band,
hvarmed jag belagt den och sprutar upp, lik
en sårad blodåder. Och då ville jag alltid
gärna sky alla människor och gömma mig
djupt undan, och icke behöfva grina och se
glad ut och höra hur folk säger, att jag ser
så rask och galant ut, just när det synes mig,
som om jag ville kunna räkna dagarna till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
