Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Sigrid Liljeholm. Lif i hemmet under Runebergs sjukdom. Sista litterära arbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara lika sann, är den: att hvad en mor
arbetar med att lära sig själf af kärlek för sitt
barn och för att vara i stånd att lära barnet,
det tror jag aldrig kan vara annat än godt
och bildande för båda, då det sker af kär-
lek och icke af den fåfängan att vilja
uppfostra en varelse för att lysa". —
Under de fruktansvärda nödåren 1866—67
se vi fru Runeberg äfven taga del i
und-sättningsarbetet i Borgå för nödens
afhjäl-pande och därvid väcka till lif frågan om
tillverkningen af halmhattar, som senare
kunnat realiseras såsom en industri för orten.
I sitt tysta hem finner hon förströelse
och glädje af att vårda sina blommor inne
i krukor eller ute i den lilla trädgården, sina
„blomsterbarn“, som hon kallar dem, sedan
hennes andra barn lämnat hemmet. Men
framför allt är dock pennan, trots
hennes försvagade syn, en oumbärlig tillflykt
och tröst. — „Ännu i mitt tysta, dunkla,
från människor afskilda lif vore det mig godt
att stundom leka med pennan, men jag är
trött— fantasin mattas", —klagar hon. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
