Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - E - égard ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
égard — 241 — élaborer
égard m
1. hänsyn, avseende: avoir ~ à ta hänsyn till; eu ~ à med hänsyn till; à l’~ de med avseende på, äv. i förhållande till; à cet ~ i det avseendet; à mon ~ med avseende på mig; sa sévérité à mon ~ hans stränghet mot mig; à tous [les] ~s i alla avseenden.
2. vanl. pl. hänsyn[sfullhet], aktning, uppmärksamhet: par ~ pour moi av hänsyn till (aktning för) mig.
égar||ement m förvirring; villfarelse, förvillelse,
-er
I. tr
1. föra vilse, vilseleda, vanl. fig.: esprit -é virrig hjärna (person); yeux -és irrande blickar.
2. göra utom sig, göra förtvivlad.
3. förlägga, inte veta var man lagt: ~ ses gants förlägga sina handskar.
II. rfl
1. gå (komma) vilse, vilseföras; komma på avvägar.
2. förvirras, tappa tråden.
3. bli virrig (tokig).
4. komma bort, bli förlagd.
égay||ant a muntrande,
-ement m Ж upplivande,
-er (1)
I. muntra [upp], [upp]liva, göra gladare; fig. göra ljusare: ~ son deuil anlägga halvsorg.
II. rfl muntra upp sig; s’~ aux dépens de qn göra sig lustig över ngn.
égayer (2) tr trädg. un arbre kvista ett träd.
égermer tr agr. ta bort grodd från säd, potatis o. m.
égide f [be]skydd, egid.
églant||ier m nyponbuske, vildros; jfr pomme 2.
-ine f nyponblomma, vildros.
églefin m = aiglefin.
église f
1. É~ kyrka, kyrkosamfund: l’É~ catholique; gens d’É~ präster.
2. kyrka, kyrkobyggnad: ~ basse krypta; aller à l’~ gå i kyrkan.
3. fig. kotteri [av författare el. konstnärer].
églogue f herdedikt, eklog,
égoïne f handsåg.
égo||ïsme m själviskhet, egoism.
-ïste s o. a självisk [person], egoist[isk],
égorg||ement m mördande,
-er tr
1. skära halsen av.
2. mörda, döda.
3. fig. plåga, isht skinna, uppskörta,
-eur m mördare,
égosiller rfl skrika sig hes.
égot||isme m självkärhet, egotism.
-iste a o. s självkär [person],
égout m
1. vattenavlopp, dropp.
2. avlopps-, tak|ränna.
3. ark. takskägg.
4. kloak; fig. samlingsplats för slödder o. d.
-ier m kloakarbetare,
-tage o.
-tement m
1. [vattens] avdrypande.
2. dränering,
-ter tr låta vatten avrinna från: ~ un fromage frigöra en ost från vassla.
-toir m tork-, tallriks|stege, torkbräde,
-ture f sista dropparna,
égrain||age,
-er se égrenage, égrener.
égrapp||age m bärrepning.
-er tr repa (plocka) från klase,
-oir m bärplockningsmaskin,
égratign||er tr
1. klösa, rispa; fig. snärta ( snäsa) åt [ med stickord].
2. agr. plöja lätt.
3. konst, sgraffera.
-ure f klösning, rispa, skråma; fig. kritik,
égravillonner tr rensa en trädrot från jord.
égren||age m
1. repning av bär.
2. uttagande av kärna, tröskning,
-er
I. tr
1. repa, plocka bär; jfr chapelet 2.
2. agr. frigöra från agn; tröska säd, sprita ärter.
3. glätta trä.
II. rfl
1. förlora korn o. d.; om sädesax förlora kärnan, om radband förlora pärlorna, gå upp.
2. fig. sprida sig, skingras,
-euse f maskin för uttagande av korn, kärnor o. d., egrenermaskin.
égrillard a uppsluppen, ’mustig’,
égris||age m grovslipning av diamant,
-ée f diamantstoft,
-er tr grovslipa diamant,
-oir m dosa med diamantstoft,
égrotant a sjuklig.
égrug||eage m pulv[e]risering.
-eoir m
1. mortel, pepparkvarn o. d.
2. rivjärn.
-er tr stöta sönder, pulv[é]risera.
égueul||é (pp) a F grovkornig, rå.
-ement m skada i mynningen på kanon o. d.
-er
I. tr skada (bryta sönder) mynningen el. pipen på.
II. rfl
1. skadas i mynningen.
2. F skrika sig fördärvad.
Égypt||e f Egypten, é
-i|en, ~enne
I. a egyptisk.
II. gam. m o. f zigenare, tatt|are, -erska. é
-ologie f egyptologi.
éologue m egyptolog.
eh interj åh! nå; ~ bien nåväl, än sen; ~ mais nå men sen; ~ quoi! vad för ngt!
éhonté a skamlös,
eider [ejds. ’r, ede: r] m zo. ejder.
éjacul||a|teur, -trice
I. a anat. sprutande; muscle ~ ejakulator.
II. m anat. ejakulator.
-ation f
1. utsprutning; fysiol. ejakulation.
2. relig. kort innerlig bön.
-er tr spruta el. slunga ut; fysiol. absol. ejakulera.
éjec||teur m
1. vattenkastare; äv. appos.: tuyau ~ avloppsrör.
2. jv. ångstrålpump, pneumatisk apparat.
3. patronutkastare.
-tion f
1. ut|tömning, -kratsning.
2. exkrementer.
élabor||ation f
1. utarbetande.
2. fysiol. bearbetande av födan; beredande,
-er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
