Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning öfver Esaias Tegnér af F. M. Franzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i vitterhet och historia. Med bok i hand satte han
sig hvar som helst, än på en sten, än på en stege;
och då han en gång under bergningstiden skulle vakta
en grind, glömde han sitt åliggande för någon ting,
som han ifrigt läste, och släppte in boskapen i den
ännu icke bergade ängen.
Så uppvexte han, lik en vildappel i skogen,
ända till sitt fjortonde år, då Branting, som länge
varit uppmärksam på hans håg för läsning, händelsevis
upptäckte med hvad nytta han läste. En afton, då de
reste hem ifrån Carlstad, och det var stjernklart, tog
sig hans fosterfar, en gudfruktig man, af gammalt
skrot och korn, deraf anledning att tala om Guds
skapade verk och Hans i dem synbara allmagt. Gossen
svarade derpå med en kännedom af verldsbyggnaden
och lagarna för himlakropparnes rörelse, som
förvånade gubben. »Huru vet du det?» sade han. »Jag
har läst derom i Bastholms Philosophie för olärde»,
svarade ynglingen. Branting teg; men några dagar
derefter sade han: »Du måste studera.» Hvilket
afgörande ord! Huru vigtigt icke blott i Tegnérs lefnad,
utan i Svenska vitterheten, der hans namn gör en
epok. Och hvad mångfaldigt godt i kyrkan och vid
läroverken skulle icke utan detta ord gått förloradt.
Derpå berodde ock det uppseende och det nöje, som
hans på så många språk öfversatta arbeten gjort i hela
Europa. Huru väl förtjenar icke den hederliga
Brantings minne den belöningen, att, med sin fostersons
odödliga namn, gå till efterverlden! Men var det blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
