Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaldarmál, tillegnadt Esaias Tegnér - Wid läsningen af Tegnérs Romans, Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Två äro nycklarne till Nordens grifter,
Den ena dödens och den andra din.
Hur hjertat slår vid «stora Kungens» minne!
Hans bild en fåvisk tid utplånat har;
Men dragen stå i sångarns hjerta inne
Som på ett gullmynt från hans egna dar»
Hur underbar för dagens kloka hjernor,
Står hjelten bland sin kyllerklädda flock,
Som fästade på himlen sina stjernor
Och bar blott dam och krutrök på sin rock.
Sitt mod han kunde blott ur faran berga,
Han tog den snöda lyckan aldrig fatt,
Men mer än kronor vägde dock hans värja
Och säkrare än de satt hjeltens hatt.
Hvi, Eämpabard, med Nordens vålnad gräfves
Ej ock dess lif ur högen fram igen!
De gamla hjelmar fejar man förgäfves,
De bäras icke opp af nya män.
Det skall bli kändt, ditt språk ur hjelte verlden,
Som Södern tror ett skri från vildars zon;
Förr bars det kring på Carolinska svärden,
Nu skönt det bryter fram i harpans ton.
Ditt och den store Kungens hemland blickar
Nu stolt på dig, som förr på honom, ner,
Och när det en gång dig till honom skickar,
Han nöjd sin skald ett kungligt handslag ger!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
