Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaldarmál, tillegnadt Esaias Tegnér - C. W. Böttiger: En Morgon i Villa Reale
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
C. W. BÖTTIGER. | |
En Morgon i Villa Reale. | [1] |
Jag gick en dag, vid lofvens lätta susning,
Längs utmed stranden fram till Maros graf,
Och ögat njöt, med aldrig mättad tjusning,
En sådan himmel och ett sådant haf.
Framför mig krusades den blåa fjärden
Af vindens anda, svalkande och ljuf:
Bakom mig låg den skönsta stad i verlden,
Och midt emot mig reste sig Vesuv.
Sångfåglar slogo, täflande om priset,
Sin fulla drill i fikonlöfvens natt;
Och allt var helsa, allt var ljust och gladt,
Som första dagens sol i Paradiset.
Bäst så jag gick längs hafvets bugter fram,
Och gladde mig åt sången, vågen, dagen,
Med bok i hand satt lutad mot en stam
En man, med söderns prägel uti dragen.
De vexlade, med hvarje ny läst rad,
I mimiskt spel: man såg hur vreden jäste
Än i hans bröst; — än var han stolt, än glad,
Han led och njöt, han lefde hvad han läste.
För hvad naturen skref der rundt omkring,
Försänkt i boken, hade han ej öga:
Af skådespelet i det låga, höga,
Han njöt, han såg, han hörde ingenting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
