Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när han var vår fiende, och ingen vår vän.“ Af
denna hädelse gäste mig sinnet så Öfver, att jag
kastade honom ölkannan i hufvndet. Flög han så till
och skalle slå mig med ett trä, men tog jag i honom
och klämde honom emot väggen och sade:
„visserligen hafver jag två pistoler under jackan, men icke
vill jag göra dig något ondt; men eho af eder som
här inne ären, och som rörs för att komma mig när,
den skjuter jag, och honom här först.“ Icke hade
jag några pistoler, men något måste jag säga, for
att hålla karlarne i styr. Derpå började jag förehålla
honom hans otillbörliga utlåtelser och den trohet, han
vore sin lagkrönte herre och konung skyldig, och sade
jag honom, att när vår tappre konung blott skulle få
tid att återta Finland, då skulle väl de som fört
upproriskt tal få se annat; och blef han slutligen så mjuk,
att han bad mig om förlåtelse, och blef jag sedan der
öfver natten.
Men kom nu så följande morgon några kosacker,
och berättade jag för dem en saga, så att de kommo
hår samman, ty jag kunde nu på intet annat sätt
komma åt dem. Men så märkte de slutligen att jag
bedragit dem, och började misstänka att jag var en
herre, och så skulle de taga mig fast. Kom jag dock,
Gudi vare lof, unnan på en af deras egna hästar,
ehuru med ett sår i sidan, sä att jag, när jag par
mil hunnit, måste stanna i ett torp. Detta torpet
lydde under Hattanpää gård, och när herrskapet der
hörde af den sårade vandraren, som låg sjuk hos de-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
