Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ras torpare, skickade de mig mat och förbindning, och
kom så frun sjelf jeinte hennes äldsta dotter att se
efter mig. Frågade mig frun huru jag blifvit sårad.
sade jag: „i strid mot ryssar.“ Sade hon: „hvad
hjelper spjerna, sådant gör det onda värre." Sade
jag: „men skall dock detta ju engång upphöra; och
om ingen håller oppe det svenska i landet, så går det
under.“ Suckade hon och gick bort, men kom sen
alla dagar en af döttrarna, åtföljd af en piga, för att
se om mig och hemta mig mat.
Jag hade icke sagt hvem jag var, men dock hade ej
den tjocka vadmalsjackan kunnat skydda mitt hjerta för
den kärlek, den äldre dottren, Margaretha, hos mig
upptände. Fastän jag alla dagar sade mig huru fåvilskt det
var att älska henne, så kunde jag det dock icke.ändra,
utan tog denna kärleken allt djupare rot. Kunde jag
mig ock icke alldeles förställa, utan märkte hon, att jag
icke var någon bondedräng, och frågade hvem jag var,
och måste jag det slutligen säga, ehuru det sen gick
som jag fruktade, att hon ej mera kom till torpet.
Måste jag ock snart derefter laga mig bort. Frisk
hade jag ren länge varit, fast jag ställde mig sjuk för
att kunna få se henne; men nu, sedan hon ej mera
kom, kastade jag bort det tvånget, och för att icke
blottställa dem, som hyllat mig, gick jag hädan, men
märkte jag mig ej vara rätt säker, utan gick jag tvärs
igenom landet till Wasa, fick mig en liten båt,
hvar-raed jag några dagar for nt att fiska, sålde fisken åt
ryssarne i staden, lagade mig så ett litet segel på min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
