Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man, der jag lemnat min häst. Här kunde vi icke
dröja, der om sommaren gräset växt i stugan, sora
stod taklös, och nässlorna trifdes på muren i stället
för barnen, som väl redan voro i elände förgångna.
Väl hade ock detta stället varit ett förmöget hemman
förr, men här hade det skett liksom på de flesta
andra ställen, att sedan alla karlar, som efter pesten
voro qvar, hade blifvit utskrifna att hären förstärka,
så hade qvinnorna och barnen måst lemna det,
emedan de omöjligen kunde sammanskrapa medel att
ut-skylderna betala, hvilka nog strängt indrefvos, fastän
Hans Majestät, vår nådige herre, ända från Bender
skrifvit, att folket sknlle skonas, så vidt möjligt vore.
Nu började litet yrsnö att falla, och glädande mig
öfver att våra spår sålunda sknlle vara bättre dolda
för förföljarena, bad jag Margaretha sätta sig i slädan,
lofvandes henne att skaffa henne säkert tillflyktsställe,
till dess jag hunne hemta henne underrättelse om när
hon skulle kunna sig hem åter begifva, velandes hon
icke genast dit, emedan hon af sin mors och systers
öde intet visste. Lofvade jag henne så, att om dem
skaffa underrättelser, hvaremot hon sjelf for dem intet
göra kunde, utan endast sig sjelf for stor fara
blottställa. Ville jag nu fora henne till ett ställe, der hon
skulle hafva säkerhet, och der äfven jag nu vistades,
mot löfte att mot ryssarne intet ondt företaga, hvilken
öfverenskommelse jag dock i dag hade brutit, som icke
kunde hjelpas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
