Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ja fasi för tre.* Detta sade hon efter som i
gården icke fanns häst mera, icke heller hö, utan
ät hennes ko idel stamp och mossa. Hade vi dock
hö med oss, men var Margaretha bekymrad till sinnes,
och började hon tala med qvinnan och fråga huru hon
var så ensam. Svarade qvinnan: ..icke är jag så
ensam eljest, men hafva barnen gått för att samla bränsle,
och två att söka skrapa ihop några björkqvislar åt
fåren.* Och hade en gått några mil bort, för att bjuda
till att fä köpa några matskedblad salt för en liten
siifverslant, som de fått af en officer. Hennes man
hade stupat för några år sen mot ryssarne , sen
gårdens alla andra karlar dött i pesten och i polska
kriget, och det lilla barnet hade ett lialft år efter fadrens
död blifvil födt.
Sade Margaretha: „men huru kunnen J odla eder
jord?* Svarade gumman, att den icke blifvit odlad
annat, än det hon och barnen upphackat något och
utkastat frö, som dock alltid några korn gett att blanda
i barken, hafvandes hon ock haft ko, som blef qvar
sen sista utmätningen, då ingen fanns att sköta
jorden och utskylderna betala. „Men,*, tillade hon,
„nog blir allt med Guds hjelp bättre, blott barnen
få vexa upp, och kriget icke åter bryter ut.* Sade
jag: „visst måste det bli krig, annars tar detta eländet
ej slut.*
Margaretha började blifva allt mera orolig,
fruktande att här nödgas tillbringa natten. Kom
ändtli-gen Pecka. „Jag har icke sluppit förr,* sade han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
