Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Suto vi här tillsamman i denna ödsliga boningen,
mera glada och nöjda i hjertat än mången, som allt i
ro och fred hade, och undrade Margaretha, att hon så
lugn kunde vara, då hon af modrens och systrens öde
intet visste och sjelf sväfvade i stor farlighet, och sade
hon, att hon trodde det olyckan förhärdat henne. Sade
jag henne, att hon snarare borde säga del man i
olyckan lär sig att fatta mod och förtröstan till Herren,
som ur faran hjelper. Sade hon, att jag trodde henne
bättre, än hon förtjenade, ty det vore icke endast
förtröstan, utan hon vore ofta och isynnerhet i qväll
rigtigt glad.
Blef jag mycket glad i hjertat, och sade jag henne,
att jag nu visste hvarken af sorg eller fara, när jag
här hade henne och hörde henne så tala.
Sedan Margaretha lagt sig i den inre kammaren,
bäddade jag åt mig med litet mossa, som jag hittat i
en vrå, så att ingen kunde dörren till hennes rum
öppna, utan att stöta på mig; och sofde jag nu denna
natten godt, och fortsatte vi vår färd följande morgonen.
Togo vi allt vägen nedåt skären, och kände jag
väl hvar ryssar lågo, och undvek så mycket sig göra
lät alla sådana trakter. Alltså foro vi ofta öfver
ängar och sjöar, der isen låg, fast ingen väg der gick,
och togo vi oss helst framåt, der öde hemman lågo
längs vägarna, emedan vi så lättare voro for upptäckt
skyddade. Men många voro i grund uppbrända, att
det ej fanns vägg eller tak qvar, så att vi der icke
kunde härberge finna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
