- Project Runeberg -  Fru Catharina Boije och hennes Döttrar. En berättelse från stora ofredens tid /
73

(1858) Author: Fredrika Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Seende med stor bedröfvelse att vi intet kande
till hans bevekelse verka, började vi var vandring mot
den öde holmen, men blef han dock så rörd att se
oss så gå, att han sade: ,,må mig Herren förlåta om
jag orätt handlar. Gör jag dock efter hvad mig i
enfaldighet inför Gad rätt synes, ehuru inför lag och
stadganden orätt. Vill någon åtala,, så mister jag
Herrans embete; men jag vill hoppas att mitt gamla
huf-vud snart gått till hvila, och innan sådant hinner ske.
Lagen är ett svagt band nu i delta land.“

Vinkandes så åt klockaren, som på isen bredde
ut ett kläde, hvarmed han burit kalken omvecklad,
tog han boken ur klockarens hand, och ställde vi oss
infor honom. Och var gubbens anlete likt en engels,
under det han stod och högtidligen uppläste de sköna
Xigselorden, och hans hvita hår likt vingar sväfvande
för vinden; och hördes, utom hans röst, endast
hafs-vågornas sakta svall mot isbrädden fjerran från. Drog
jag af mitt finger min mors ring, den jag alltid burit;
men började nu på långt håll på isen höras Ijndet af
körande, och kem det allt närmare. Sedan
välsignelsen biifvit uppläst, uppstämdes en psalmvers, och
sjöngo vi alla med. Och syntes nu de ankommande
allt närmare, en släda med en officer uti, och tvenne
kosacker till häst. Margaretha bleknade allt mer och mer.
men sjöng dock med bleka läppar. Såg jag ock väl hvem
som kom, men visste jag ock att ingen undllykt gafs.

Således hade jag nu sett denna hjerteliga önskan
uppfylld, att Margaretha var blefven min hustru, hvar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:29:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frucboije/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free