Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de fä öfverlefvande, eländet var för stort, för att
någon sknlle bekymrat sig om andra. Jag återvände
slutligen hem ensam, utan råd, ulan tröst eller lijelp,
och låg tvenne dagar gråtande öfver min mors lik.
Slutligen började hungern plåga mig. Litet bröd som
funnits hade jag under dessa dagar småningom för-
o
lärt; ett barn glömmer ej hungern för sorgen. Aler
gick jag ut. Ett stycke från hemmet mötte jag en
blek, afmagrad gestalt, det var värden från vår
närmaste granngård. För honom klagade jag min nöd.
„Gosse,svarade han mig, „Gud har skickat dig till
mig. Mitt hemman är öde, alla äro döda, jag ensam
är qvar, kom med mig!“
„Han värdade mig som en far, och sålunda blef
jag, ättlingen åf en af våra äldsta adliga ätter, en
verklig finne, en man af folket, i stället för en svensk,
sådan vår adel mer och mer älskat att vara. Men
delta sorglösa lif blef alltför kort. Väl hade vi länge
hört huru kriget brann i andra delar af landet, men
i var nejd kände vi tyngst det krig, som fördes i
af-lägsna länder. Några fa tusen man fingo gå ut till
Finlands försvar, under det att inom några år endast
från denna del af landet ett halft hundra tusental
utskrefs, för att skickas till krig på fremmande jord.
En ny utskrifning påbjöds strax efter det pesten ånyo
anställt förfärliga härjningar. Nu voro ej ens
hemmansägare frikallade. Min fosterfar jemte flere
hundrade husbönder togos till soldater, och så lemnades
äfveu det hemman, der jag uppvuxit, öde, såsom åt—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
