Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en mängd andra fängne landsmän bestämd att föras
till Ryssland.“
,,Då var åter Guds hand med mig, som så ofta förr,
och furst Galitzin fästade sin uppmärksamhet vid mig, då
han såg fångarne. Han talade vänligt till mig, men jag
var ond och svarade honom, som jag tyckte, med mycken
stolthet, ehuru jag hade möda att hindra tårarna all
brvta fram. Fursten log åt mig, och barnkär, som
ryssar ofta äro, tog han mig smekande under hakan.
Delta sårade åter min krigiska stolthet så, att jag
rätade upp mig och bjöd till att se rätt manbaftig ut.
Fursten roade sig åt min morskhel, frågade mig hvad
jag hette och tycktes ännu mera deltaga for mig,
sedan han hört, att jag genom min börd syntes ernad
för ett helt annat öde, än det jag hittills pröfvat. Han
lät föra mig till en officer i vård. Jag var
temmeli-gen länge oraedgörlig, men måste dock småningom lära
mig alt blifva fogligare. Fursten sörjde äfven för, att
jag erhöll undervisning, och böljade innan kort
använda mig vid förrättningar, der jag, som finne, kunde
gagna honom mer än en ulländing, men ock sålunda
blef i tillfälle att mest gagna mitt älskade
fädernesland. Vid krigets härjningar lyckades det mig äfven
ofta att rädda åtminstone enskilta personer. Det var
väl endast droppar af lindring i denna ocean af elände,
men det var ändå trösterikt för mig. Och sednare, när
hela landet låg underkufvadt och blödande ur tusende
sär, dä gafs tillfälle till verksamhet, för att sä mycket som
möjligt bjuda till att hela, eller åtminstone mildra dem."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
