Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
giftermål, men det hade vi ju ock sjelfva ornat
tillsvidare. “
..Sörj ej, älskade, har du mig blott i troget hjerta,
så finns ingen som förmår skilja oss. Bed Gud om
fred i- landet och om lycka i mina forehafvanden, så
kommer jag och fordrar dig af de dina, och jag vill
se, hvem som då skall taga dig af mig, du min egen
maka. Men nu måste jag till Sverige, och, förr än
fred blir, kan jag knappt länka på att återkomma.
Och nu, än en gång farväl! Se här ser ej folk oss
mera, gif mig dock en kyss till afsked, Margaretha, du
är ju ej rädd för min tiggaredrägt?”
Högt gråtande tryckte sig Margaretha till hans
bröst, men for hastigt upp och sade: „Gud, jag
qvar-håller dig, och hvarje minut ökar kanske din fara.
Gå, Magnus, gå!”
Nu räckte Johan åt Magnus ett papper, hvarpå
han tecknat några ord med en i hast framtagen penna,
och sade: „detta pass träffade jag äga på mig.
Fursten hade i dag påtecknat det for en ung man, som
fått tillstånd att resa Öfver till Sverige för att studera.
Jag skulle endast diisätta namn och beskrifning på
person, och har nn gjort det för er räkning. Ni ser nu
af passet hvad ni heter och mera dylikt, och jag
väntar af er att ni ej missbrukar det, utan genast beger
er till Sverige. Fursten skall dessutom inom en timme
veta hvad jag gjort, och jag hoppas hans förlåtelse.”
„Se det kallar jag hederligt,” svarade Magnus.
,,i sanning mer än hederligt. Del må väl ingen olä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
