Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 7.
Det var en Ijuf och mild vårafton, då fru
Catharina och hennes båda döttrar återkommo till det
förödda hemmet. Gårdens få underhafvande, i
hög-tidsdrägt, stodo vid inkörsporten och följde sedan med
tysta steg efter sitt herrskap till den lilla, blygsamma
boning, det nu skulle bebo. Vid farden förbi
ruinerna af det fordom ståtliga herrehuset bekämpade frn
Catharina endast med möda sin rörelse, men de båda
unga lemnade sina tårar fritt lopp, och Margaretha
syntes ännu vid urstigandet mycket upprörd.
Cecilia helsade gladare de omgifvande och hade så
mycket alt säga och fråga, att hon först en stund sednare
inträdde. Hon fann fru Catharina redan sittande i
en gammaldags länstol, liksom öfriga möbler, hvarmed
de små rummen voro försedda, hemtad ned från
vinden af detta samma hus, hvarest de stått försmådda
och undanställda, tills de nu åter, i brist pä bättre,
tagits till nåder och fmgo göra tjenst.
,.Se, mina barn,“ sade fru Catharina, ,,så ringa
är den boning, hvari jag nödgas herbergera mig och
er. En liten summa, gömd för flere år sedan, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
