Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
edert stöd och värn, tillönskandes eder och oss alla
fred och Guds välsignelse!“
Nu skingrades folket, och de unga skyndade ut i
trädgården, der den gamle trädgårdsmästarens hand
redan saknades, men som dock var något
iordningställd för sommaren. Margaretha gick drömmande
omkring, men Cecilia sprang med liflighet och helsade
på alla sina favoritställen, isynnerhet hastade hon
muntert till sin älsklingsplats, en löfsal just invid
Pyhä-järvis strand, der den dunkelblå sjöns vågor sä
behagligt vaggade emot stranden. Der satt redan
Margaretha försänkt i tankar.
„Margaretha, var ej så sorgsen, nu ha vi ju
kommit hem åter. Ack, jag är så glad, så glad.“
„Du är dig lik, Cecilia, både i sorg och glädje.
Ditt sinne är som den vida sjön derborta, den
minsta stråle, som faller på dess yta, kommer den att glittra
i ljus, men ock den minsta fläkt stör och rubbar
dess lugn.“
,,Ja, men sådan måste jag vara; jag kan ej
annorlunda. Och hvarför skulle jag ej vara glad nu?
Du brukar gyckla med mig öfver mina inbillningar,
som du säger, men ser du, Margaretha, de ha dock
det goda med sig, att jag mindre saknar hvad jag
har skäl att sakna. Om än tusende mil åtskilde oss,
min själ lefver dock hos honom, med honom. Nå,
Margaretha, du säger ej numera som förr, att en flicka
ej skall tala om sådant, eller att jag svärmar, eller
att jag är barnslig, derföre måste jag ännu säga dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
