Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sade sakta och snabbt: „Cecilia, hör mamma att
vi äro länge nppe, så blir hon ledsen, vi måste lägga
oss,44 och skyndsamt onder djup tystnad afklädde sig
de båda onga, släckte ljuset och lade sig. Men no
först funno båda ord för livad som låg dem om
hjer-tat, och ljudet af klockan, som ringde till julotta pa
herregården, då sådan nu icke i kyrkan kunde firas,
fann dem ännu lutande sina hufvuden tillsamman
under lysta samtal.
Annandag jul på eftermiddagen, innan ännu den
tidiga skymningen inbröt, foretogo sig de unga en
spatserfärd utåt Pyhäjärvis vida, isbelagda yta. Det
var temmeligen friskt och kallt, snön knarrade under
de vandrandes fötter, vintersolen glittrade mot den
rajella snön, och de unga vandrarne funno sig alla
upp-lifvade af färden. „Se,44 sade Cecilia, „der i den
lilla stugan, vid foten af den höga åsen, bor min gamla
Yappo. Jag undrar huru gumman mår i helgen. Lat
oss gå den vägen, så tittar jag efter henne.“
Förslaget bifölls. Cecilia inträdde först ensam.
Vid brasan satt gumman, starkt belyst af dess sken.
1 stugan var eljest redan nästan mörkt. Hon läste så
andäktigt i sin psalmbok, att hon ej varsnade Cecilias
ankomst förr, än hennes dotterdotter, en liten flicka,
jemte gumman, husets enda invånare, ropade:
„mormor, ser inte mormor fröken?41
Gumman såg upp, och då hon blef varse
Cecilia, for en skymt af fägring öfver hennes skrynkliga
anlete och hon sade: „Gud välsigne dig, fröken, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
