Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ledde bästen och hjelpte hvad vi knude. Många
gånger hade hästen redan stnpat af trötthet, och slutligen
måste vi ändå lemna kavaljeren på elfven, i skydd af
en hög strand. Men på vår begäran, genast vid
ankomsten till gården, hade en af gårdsfolket farit för
att hemta honom, och var han nu äfven bär, men
var allt fortfarande ulan sans. Sedan vi länge bjudit
till att med honom förfara, som vi bäst förstodo,
började han dock litet att komma sig, ehuru han hade
feber och yrade; men skall han nu ock ha blifvit
frisk och rest från gården, hörde jag af folk, som
sednare derifrån kommit.
Här ligga vi nu, den lilla återstoden af finska
krigsfolket, i några byar. Hvad af oss vidare blir,
vet jag ej än. Men har jag i alla faror och
vedervärdigheter, näst bön till Gud, alltid haft min
Margaretha i sinpet, och hade Konungen fått lefva, nog
hade väl allt gått bra. Fred måste väl dock engång
bli, att jag får komma till Finland igen; men drar
det mycket länge ut dermed, så kan jag ej motstå,
utan då kommer jag öfver, för att få se dig, mitt
hjertas älskade, om än värre vore.
En af de våra, bland dem som fått afsked,
emedan de efter färden öfver Ijellurne äro till krigstjenst
odugliga, och som här iugenting har hvaraf kan kunde
lefva, och dessutom längtar hem, ernar försöka att
norra botten omkringvandra; och som väl synes att
han är en krympling, ehuru ej af kulor och svärd
för-derfvad, så tror jag nog att han slipper fram, så godt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
