Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De temmeligen igenvuxna gångarna långs
Pyhiijårvi s vackra strand upprödjades, garala torfsoflor
iordning-stiiildes och nya anlades mellan trädgrupperna. Nalt ocli
dag tycktes gubben vara i arbete och knappt ge sig lid
att kasta ett bitande ord, när någon berättade honom
om en trupp-afdelning, som marscherat genom socknen,
eller något annat, som påminte om ktmderna österifrån.
Ett bref hade nu anländt, som i förväg berättade
om Carl Lejonankars ankomst påföljande dag. Fru
Catharina tackade Gud, „att änteligeu den dag var
kommen, då icke mera fiendens makt och välde lade
hinder i vägen för återseendet af personer, kära för
hjertat, och då freden tillät henne att få en af sina
käraste önskningar uppfyllda, den nemligen att få kalla
Carl Lejonankar sin son.44
Margaretha gret i hemlighet öfver det öde, som
nekade henne att få emctlaga äfven sin make nu, dä
så många andra förhållanden jemkades, och Cecilia,
ja, hon hade sjelf ej rätt reda pä livad hon tänkte.
Hennes lijerta klappade fort vid tanken, att hon nu
skulle få sluta sig till honom, som så länge varit
hennes tankars mål, hvars minne varit den grund, ur
hvilken alla hennes känslor och handlingar framträdt,
och ändå var han henne så fremmande. At
Margaretha kunde hon ej rätt meddela hvarken sin fröjd
eller sin bäfvan. Hon kände att hennes glädje skulle
göra Margaretha ondt, och huru kär hon än höll henne,
tyckte hon dock att hon ej borde låta henne märka
att hon nu kände något annat än glädje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
