Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alt Gud i denna saken gi fver mig viclorie, utan all
du deraf skall behöfva något lida.“
Resten af brefvet innehöll närmare uppgifter oro
hans förhoppningar om befordran, och ulsigter för
framtiden, berättelse om hvarjehanda tilldragelser under
det förflutna året, och löfte att om ett par månader
komma öfver till Finland.
Ännu en dag qvardröjde Carl och afreste med
löfte att återkomma till jul. För Cecilia var nu skils—
raessan svårare, än hon hade tänkt sig den, hon som
äfven förut alltid lefvat skild från sina tankars mål;
men nu var det, som om hon först rätt känt hehofvet
af att lära känna sin älskling och äga honom. Hon
var ej numera tillfredsställd endast af drömbilden i
sitt hjerta.
Men julen nalkades och med den hoppet om
återseende. Äfven Margaretha räknade veckor och
dagar. Hon hoppades, att äfven Magnus vid jultiden
skulle komma, och att också hennes öde då skulle
bli afgjordt. Det tillstånd af ovisshet, hvari hon lefde,
den förbehållsamhet, hon måste iaktaga emot sin mor,
plågade henne. Det skulle då nu bli något afgjordt,
hon skulle åtminstone fä handla ärligt och uppriktigt,
huru än allt skulle utveckla sig. Den beständiga
gömda oron, hvilken än söfdes af ljusare
förhoppningar, än åter under olika skepnader tärde hennes inre,
men alltid måste döljas, hade småningom nedtryckt
henne. Hennes kinder hade bleknat och hennes steg
voro ej så lätta som förr. Ofta satt hon drömmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
