Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då en och hvar blott tänkte på sig sjelf, så låge no
mina ben ock hvitnade bland så många andras på
norska fjellen. Och äfven Margaretha har han
räddat från faror, värre än döden, och länge för henne
satt sitt eget lif på spel. Huru ni än må gilla de
anspråk han gör, artighet och välvilja hade han dock
bordt röna i vårt hus.“
Fru Catharinas blick mörknade, och med
stolthet svarade hon: „illa anstår sonen sådant språk emot
sin moder, ännu sämre anstår Göran Boije att hylla
en namnlös ofrälse. Jag svarar för mina gerningar;
se till att du kan svara för dina.“
Carl, hvilken detta uppträde föreföll högst
oförklarligt, trädde nu äfven fram för att få någon reda
i denna besynnerliga sak.
Fru Catharina berättade i korta ord hvad han
behöfde veta för att förstå saken, och tillade sedan:
„Carl, min blifvande kärälskeliga svärson, du, hvars
känsla af det rätta och ädla icke blifvit förstörd af
fältlifvets grofva seder och blandade umgänge, såsom
jag tyvärr finner vara fallet med min son Göran, säg,
livad anser du mig böra göra i denna sak? Icke
såsom vore jag sjelf ett ögonblick tvekande eller i
be-hof af råd, men på det denne oförståndige yngling
må lära sig huru en ädla anor värdig yngling bör tänka.“
„Naturligtvis kan jag här endast ha en tanke,u
sade Carl häftigt. „Mobben må tålas, må vara vårt
verktyg, må ha sitt bröd. Må man, om man så vill,
till och med bemöta dem med vänlighet; men vilja de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
