Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sällskap var Carl alltid själen, och Cecilias lycka
prisades af alla, och afundades af inånga, nnder det hon
sjelf gnagades af en hemlig oro, den hon ej kunde,
ej ville söka att förklara, utan ofta med
sjelflbrebrå-else blott tillskref sin egen oförnöjsamhet.
De unga flickornas promenader hade varit
inskränkta inom parken, i anseende till snösmältningen
och vårslasket, som gjorde alla längre färder svåra.
Carl syntes ej heller särdeles fallen för, att Cecilia
skulle vandra i skog och mark. „Det är så
cham-petert, en Stockholmsdame behöfver ej kunna
vandra som en Iandscousine,“ sade han engång med ett
småleende, så behagligt och fint skämtfullt, att man
ej kunde ana om han hade det ringaste allvar i hvad
han sade. Men Cecilia kände inom sig, att derunder
låg mening, och hon inskränkte sina promenader. Carl
påminle också aldrig om dem. Afven Margaretha ville
sällan gå utom parken, ty hon märkte att dervid
gjordes inkast, att hon observerades, och lät derför
hellre bli.
Nu lockade dock solen en dag så varmt; de båda
flickorna togo hvarandra under armen och gingo för
att se om gamla Vappo.
Vappo hade satt sig utanför sin lilla stuga och
satt med blicken fäst på den vida vattenspegeln, då
de begge unga kommo. Hon märkte dem ej. Hon
satt och småsjöng för sig sjelf, vaggande efter visans
takt. Vänligt nalkades Cecilia och tog gumman på
axeln. Den gamlas anlete klarnade. „Se, god afton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
