Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den förra orten. Frn Catharina yrkade på att ju förr
dess hellre anhålla orn att få uppvakta deras
Kungliga Majestäter, men Carl förstod att ännu på några
dagar utverka uppskof dermed, på det att hans brud
måtte litet hinna vänja sig vid Stockholmslifvets
elegans, för alt icke se alldeles för häpen och
bortkommen ut. Ett leende pä hans bruds bekostnad skulle
varit honom odrägligt, och huru fält kunde ej den vid
hofvets glans ovana förgå sig. Men vanan att några
gånger se större sällskap skulle väl snart ge henne
frimod och hållning.
Dagen efter ankomsten till Stockholm infann sig
hos våra resande en dame, fin, elegant, spirituell;
det var franska ambassadörens fru. Hon öfverhopade
Cecilia med artigheter och vänskapsbevis, och hade
kommit „for att nu genast fö göra bekantskap med den
som skulle lyckliggöra hennes mans cher ami,
monsieur Lejonankar.u Hon var förtjust af att finna sina
förhoppningar realiserade, att i Cecilia finna någon,
för hvilken hon på denna fremmande ort kunde fatta
en sincere och veritable vänskap m. m. m. m.
Cecilia, alldeles öfverraskad af den eleganta fruns
rörliga tunga och utomordentligt hastigt fattade
vänskap, fann sig mera häpen än smickrad. I afton
hoppades ambassadricen fö se sin söta, älskade Cecilia
bos sig på en bal, jemte hennes mor och syster.
„Hvad jag skall vara stolt,“ tillade hon, „att vara
den första, hos hvilken denna nyss uppgångna sol
skall stråla.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
