Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hennes blick såg så hotande nt, att den retade
frn Catharina till strid, dock vann vördnaden ännu
någon seger, och teimneligen ödmjukt, ehuru med
återhållen vrede, svarade hon: „ers Majestät, tillåt mig
att undandraga mig och mina döttrar de många
hånande blickar, jag ser fästade på oss. Huru skulle jag
nu, i denna stund af förvirring, kunna uppföra mig,
som sig egnar i min Drottnings närvaro. Det endast
bönfaller jag om, att ers Majestät måtte vara
öfverty-gad om, att jag alltid skall handla med den djupaste
undersåtliga vördnad och ödmjukhet.“
Utan att afvakta vidare svar, bugade sig fru
Catharina djupt, och gick bort, medförande sina döttrar.
För de vidlyftiga drägternas skull åkte man i tvenne
vagnar. Margaretha undgick härigenom att behöfva
åka tillsamman med sin mor.
Vid hemkomsten befanns Carl väntande på att
få höra förtäljas om huru färden aflupit. Vid
berättelsen om hvad som händi, bleknade han af vrede
och sade: „J mågen väl icke hafva böjt eder inför
henne, min kära svärmoder? Se, nu är den fördömda
souverainiteten död, och vi äro fria. Men väuten
eder, J der! J synens ännu icke förlorat hoppet alt
ta makten åter, det visa sådana der envåldstag. Nå,
det är bra, att man ser, hvart J syften; det blir
riksdag nästa år.“ Detta sednare sade han med hotande
röst, och liksom vid sig sjelf.
Fru Catharina lemnade nu rummet, och Cecilia
vände sig bedjande till Carl och sade: „ack Carl, pläga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
