Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ofta hnru allt skulle bli annorlunda, huru bon sjelf
genom tillgifvenhet skulle draga bonom ur den
hvirf-vel af ränker, hvari han insnärjt sig; men ack, hon
kände då alltid att bon ingen annan kraft hade, än
den hon ägde genom honom. Huru skulle bon då
vara den, som skulle leda bonom!
Hon hade sett huru de stora dagligen liöllo
guds-tjenst i sina bus, och hon började hoppas på
religionens inflytande. Men då hon betänkte, huru många,
just af de ifrigaste andakisöfvarena, med hlodgirig ifver
förföljde sina fiender, då full äfven detta hopp. Hon
kände att hennes kärlek var obesvarad och oförstådd,
ty denna courloisie, detta välbehag öfver hennes
fägring, ja låt så vara, denna kärlek, som Carl hyste for
henne, var så vidt som möjligt skild ifrån den
innerliga, djupa känsla, hvars namn den lånade. Detta
kände hon klart i sitt hjerta, och beröfvad alla sina
illusioner stod nu verkligheten naken och dyster för
henne. Hon klagade ej, för hvem skulle hon kunnat
klaga, men hon vissnade.
Fru Catharina såg med oro huru hennes dotter
bleknade och föll af. Man tröstade henne med den
gamla sägen om brudsorgen.“ Carl fruktade
stundom för något hemligt illamående, men då han märkte,
huru hon än med hjerlats hela innerlighet syntes sluta
sig till honom, än hastigt spratt till vid ett ord," en
blick af honom, ja till och med brast i gråt, då ansåg
han det allt som nycker, och tyckte väl just ej om
det, men räddes icke heller särdeles derfor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
