Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Ester Befverfeldt beslöt sig för att öppna ett
pensionat, var det inte så mycket med tanke på
inkomsten. Hon hade ett litet arv efter sin man och
behövde inte förtjäna. Men det fanns en längtan hos
henne att samla människor omkring sig, att ge något
av ett hem åt andra, hon, som två gånger mistat sitt.
Pensionatet var kanske bara ett utslag av hennes
moderliga hj ärta. Hon hade sett, hur lätt man blir ensam,
och innerst hos henne fanns det väl en lurande och
ganska egoistisk tanke: jag vill inte själv vara ensam
längre. Nu vid nära trettiofem års ålder tyckte hon
sig rätt väl känna till livet och människorna, så väl
att hon vågade be främmande människor bo hos sig.
Det var ett vågstycke. Men det hade slagit väl ut. Hon
höll noga fast vid sin första princip: att bilda ett
hem, och därför tog hon sällan emot mer än sex till
sju personer. Denna lilla slutna krets gav också något
hemtrevligt åt måltiderna och åt hela livet på det
gamla vackra stället.
Det var en egendom nära Stockholm, icke långt
från Saltsjön. Förre ägaren hade gjort konkurs, och
så hade fru Befverfeldt fått överta den. Otaliga råd
hade haglat över henne den tiden för ett par år sedan.
Aldrig hade så många olyckskorpar kraxat kring den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
