Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamla gården. Esters vackre bror, Albrekt, löjtnanten,
hade tiggt henne om att hon skulle flytta till honom.
Hon var ju inte van att arbeta så där! Varför skulle
hon göra det nu? Men hon hade skrattande flytt ifrån
dem allesammans. Och när hon kommit ut till gården
sedan allt blivit ommålat och tapetserat och hon själv
kunde gå och ordna och ställa med möbler och tavlor,
hade hon fyllts av en känsla av glad stolthet, som hon
aldrig förr erfarit.
Det var sant att hon aldrig hade arbetat. Hon hade
vuxit upp i en förmögen familj i Stockholm. Fadern
var häradshövding och hette Hillgren. Det var bara
hon och brodern. Hennes mor hade levat med i
sällskapslivet. När Ester tänkte på henne, mindes hon
henne alltid klädd till fest. Till deras nöjen som barn
hörde att få komma in och se på, när modern skrudade
sig. Hårfrisörskan brände hennes ljusa hår, luggen
som föll ned i pannan, jungfrun knäppte hennes
sidenklänning. Barnen stodo och hängde på var sin sida
om toalettbordet, fyllda av beundran.
-— Du blir aldrig så vacker som mamma, sade
Albrekt, när de blevo ensamma.
Då grät hon. Ibland klöste hon honom, så ond var
hon. Men då skrattade han och sprang sin väg.
Föräldrarna voro inte vänner. Så snart ett barr.
märker, när något är i olag! Makarnas ondska mot
varandra ruvade över hemmet. De hade inte samma
åsikter om någonting. Barnens liv tycktes gå i vågor,
pendlande mellan far och mor. De visste var de kunde
få sötsaker, granna band och roliga böcker, men de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
