Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De kommo nu strax väl överens. Han hade inte
sett åt den gängliga, litet kutryggiga flickan med det
tunga, blonda håret och de slängiga rörelserna, men
han fann nöje i att betrakta denna kvinna, så
harmoniskt utvecklad och med ett skärt, finhyllt ansikte
med hans egen släkts regelbundna drag och blå ögon.
Ja, hon var lik dem. Icke ett spår av modern! Han
brukade upprepa det för sig själv, utan att låtsa om att
ifall han ändå kände som en lätt saknad, när han såg
på henne, så var det just därför att han ej återfann
ett enda drag av den han en gång älskat.
Ester bjöd nu gäster till huset. Hon måste ha
buller omkring sig, det var som om det fattats något
eljes. I själva verket misskände hon dessa år sin
egen karaktär. Hon trodde att detta behov av
människor var sällskapsmänniskans ständiga längtan efter
prat och festklädda damer och herrar. Hon såg
brodern föra sig bland dem, elegant, uppmärksam, helt
och hållet uppgående i stundens nöje. ”Jag är som
han”, tänkte hon då. Hon förstod inte skillnaden. Hos
henne fanns en moders natur dold. Den hade väckts
till liv, då hon gift sig så ung med en man, som var
nästan ett barn. Hon behövde någon att beskydda, att
värna, att slösa ömhet på, sak samma ett barn eller en
vuxen människa. Då någon förtrodde sig åt herme,
kände hon sig stolt, och hon längtade efter att iå
stryka över en upphettad panna, att visa sig stark, då
andra voro svaga. Det var skyddslingar hon sökte,
icke självsäkra människor. Men hon fann inga andra.
Detta berodde väl också på henne själv. Hon visste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
