Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte ännu att för att få andra att anförtro sina
hemligheter, måste man också giva något av sitt eget jag.
Så nöjde hon sig med sorlet av rösterna, ljuset,
skimret. Det skymde bort vad hon sökte i hemlighet och
knappast förstående det själv.
Fadern dog, när hon var ett par och trettio år.
Ensam igen! Hon hade hållit av honom. De hade dock
haft ett hem. Garderobens mörker tycktes henne denna
gång alltför fruktansvärt. Det var då tanken på
pensionatet gripit henne. Den sköt undan allt annat.
Hennes bekanta förstodo henne inte. De tyckte inte om
det. Man fick inte bryta sig ut ur laget. Och en
pen-sionatsfru på landet utanför Stockholm... Nej, det
gick inte an. Men Ester brydde sig ej om dem.
Hennes längtande hjärta hade hakat sig fast vid detta.
Människor! Människor i hennes eget hem! Kanske
sådana, som behövde skydd! Hon var så stark.
Hennes bror hade gift sig med en vacker dam. Hon
hörde inte till deras umgängeskrets. Ester visste
egentligen inte riktigt, vart hon hörde. Det var affärsfolk.
Flickan hade ett kokett sätt, var pratsam, dansant, och
ett par tunga korallörhängen dinglade i örsnibbarna.
Hon kastade med huvudet, och örhängena klingade.
Albrekt tyckte det var förtjusande. Hos dem ville
Ester inte tänka på att bo, då kunde hon hellre bott
ensam kvar i den vackra våning som hon och fadern
haft tillsammans. Men det var nu pensionatet. Hon
redde sig med det. Hon redde sig med det utmärkt.
Det tystade med ens alla kraxande korpar. Men hon
var icke säker på att hon funnit vad hon sökt. Denna
2. — Krusenstj erna, Fru Esters pensionat. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
