Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yrket hade i det stora hela skonat honom från de
besvikelser, som ett livligt åtrått mål ofta har i
beredskap åt en ung man. Det var hans storartade entusiasm,
som inte kunde nedslås av tillfälliga obehagligheter.
Mitt i all åtstramad sakkunskap glödde i hans själ en
alldeles röd blomma, något fantastiskt, som hade att
göra med barnets brist på sinne för proportioner och
himmelshöga drömmar. Det var därför tillvaron för
honom ibland syntes som ett stort dunkande hjärta,
vars brus han förnam genom alla små svaga och
ängsliga hjärtan, till vilka han lade sitt öra. Med modern
hade han fått vara sig själv. För henne hade han
alltjämt varit barnet, som byggde leksakstorn och ville
höra sagor. För andra människor visade han ingenting
av sitt inre. Men han forskade ivrigt i deras öden, viss
om att alltid träffa på en syster till hans egen själs
röda blomma, fastän den ofta förde ett förkrympt och
tynande liv.
Han fortsatte att läsa i sina papper. Plötsligt log
han litet. Där voro patienterna från fru Befverfeldts
pensionat. De voro inte egentligen sjuka, det var bara
Krister, som led av en allvarligare åkomma, men
hur det var, eftersom doktorn bodde i närheten, hade
de ändå troppat till honom.
Justitierådinnan hade blodbrist, ja, det kunde man
ju se på henne utan att ta prov. Lilla fru Åström
led av reumatism, den hade hon förvärvat på sina
ständiga resor, och herr Moustik hade haft en
knäskada. Det fanns andra patienter därifrån också, men
de hade flyttat; somliga hade doktorn återsett i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
