Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konservativt folk, hade varit emot hennes giftermål
med den unge artisten, en vacker och begåvad slarver,
men hon tvingade sig till det. Mycket snart upptäckte
hon sitt misstag, men då bodde hon i Paris, förande
ett osäkert bohemliv, som till sist tycktes bli henne
oundgängligt. Hon kunde inte fortsätta med det efter
mannens flykt. Då väntade hon en liten. Fadern
hämtade hem henne, och hon födde ett dött barn till
världen. Det var som om hela tragedien samlat sig
kring detta dödfödda barn, som ingen längtande
modersfamn kunde värma. Sedan skydde hon kärleken.
Hon vistades mycket på resor, ibland hade hon skrivit
litet till tidningar. Doktorn hade läst några av
hennes artiklar. De voro livaktiga, fyllda av små
belysande detaljer, men varken djupa eller inträngande.
Det var så med henne själv: hon vågade inte längre
blicka bakom tingen, viss om att strax finna en
förvriden och trollaktig bild dold.
”De ha alla något som skrämt dem, ett spöke
som de äro rädda för”, tänkte doktorn. Han kände
också litet till herr Moustiks liv. Människor förtrodde
sig gärna åt Stefan. Han visste hur den där torre
herrn längtade efter hustru och barn, medan han för
att glömma fördjupade sig i sina studier. Till och med
justitierådinnan hade bekänt för honom att hon flyttat
till pensionatet, därför att hon funnit sig vara
överflödig i sin gifta dotters hem. Hennes hemliga skräck
var kanske icke av samma tragiska art som hennes
grannes på pensionatet, men tillräckligt stark för att
göra henne till en ensam människa: på gamla dar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
