Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cigarrett höll på att bränna henne på handen. Då hon
gav till ett litet utrop kom en skur av ursäkter.
— Å, förlåt! Vad jag är dum! Jag glömde att jag
hade cigarretten. Har jag bränt dig?
Ester sade lugnt:
— Nej, visst inte, Annie, och tog av sig hatten
framför spegeln.
Den andra fortsatte att prata blossande på
cigarretten. Hon samlade ihop påsarna och paketen och lade
dem på en stol. Hennes röst var jollrande och
smeksam, ibland litet tjock, som om hon höll på att brista
i gråt, och man måste titta på hennes mun, om den
inte trutade som en baramun. Det var en lång smärt
dam med shinglat, mörkt hår och ett förtjusande
ansikte, ovalt med buktande linjer, ett par skimrande
blå ögon och en lustig mun med kort överläpp, som
liksom bedjande och barnsligt lyftes upp och blottade
de vita tänderna. Ester betraktade henne ett ögonblick,
där hon stod sysslande med paketen, men hon såg
endast, att Annie redan så här tidigt på dagen var starkt
pudrad och att läpparnas röda färg ej kunde vara
naturlig.
— Vad vill du ha? frågade Annie, då de stego in
i salongen, som såg ut som en konfektask i vitt och
guld och rosa.
— Tack ingenting, jag har ätit lunch, svarade
Ester.
— Men en kopp te?
— Ja, kanske!
Annie gick mot dörren och ropade på någon.
4. — Kr u senst j erna, Fru Esters pensionat. 49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
