Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Dricker du konjak så här dags? frågade Ester
litet orolig.
— Ja, när jag är förkyld, svarade Annie.
Hon tömde glaset.
— Jag har en katarr, som aldrig går över,
fortsatte hon, och så fryser jag.
Ester satt tyst. Detta var något nytt, eller också
hade hon aldrig märkt det förr, hon var ju så sällan
hos svägerskan. Den lilla slet sig ur Esters armar.
— Jag med! Jag med! jublade hon och hoppade
fram mot sin mamma.
— Var så god, sade Annie och lät barnet dricka
ur de få droppar som voro kvar. Ester blev ond.
— Är hon också förkyld? utbrast hon häftigt.
Men då hon såg upp på svägerskan, hade det
kommit en ny glans över denna. Blicken skimrade bakom
de långa mörka ögonfransarna. Hon sköt ut barnet
ur rummet och kom fram och satte sig hos Ester.
— O, du vet inte hur jag har det! sade hon till
Ester och betraktade henne oavbrutet med glänsande
ögon, där pupillen vidgat sig och svartnat. Albrekt
grälar på mig. Han tycker att jag dansar för mycket
— men han älskar mig inte. Där har du hemligheten
i en liten ask! Han tycker inte, att jag sköter
hemmet. Men kan jag hjälpa, att jungfrurna flytta? När
han älskade mig, sade han, att det var deras fel, och
att jag var en ängel, som stod ut med dem, men nu
skylies allt på mig. Och har jag inte rätt att roa mig?
Han dansar ju också. Och han säger att jag flirtar.
Du milde! Rösten blev åter så där tjock, som om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
