Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I fröken Steens rum hade det blivit en tom plats
där vilstolen stått, men hon hade inte ens brytt sig
om att ställa något annat där. Det var så trevligt att
veta, att Krister begagnade hennes vilstol. Själv hade
hon aldrig suttit i den. För henne var Krister, liksom
romanerna, något alldeles nytt. Halvvuxna pojkar
hade hon alltid varit rädd för. De hade hårda röster,
och de voro obarmhärtiga i sina skämt. Hon hade ofta
råkat ut för deras glada lynnen och hade inte kunnat
försvara sig. Hon trodde, att Krister var så vänlig,
därför att han var sjuklig. Men han hade tankar
också, tankar som förbluffade henne. Själv hade hon
inte hunnit tänka mycket under sitt liv. Hennes enda
allt uppslukande rädsla för att man skulle såra henne
hade dragit till sig alla hennes känslor. Och så blev
hon ständigt sårad, och man trampade på henne.
Krister hade mycket att säga om sådana saker som
världsåskådning, livets mening och dylikt, stora ord,
som ungdomar äro så ivriga att förklara. Han var i
de åren, då man är så viss om att finna lösningen på
allahanda gåtor, som senare i livet visa sig omöjliga
att lösa.
Fröken Steen hade aldrig drömt om något sådant
som att man borde ha en världsåskådning. Det
förtjuste Krister. Han vände sig i vilstolen, så den
stånkade, för att kunna se fröken Steen i ansiktet på
samma gång som han talade om sin världsåskådning
för henne. Han var en lidelsefull ateist, och han ryckte
ned alla himmelns heliga och kastade dem andfådd
för fröken Steens fötter. Prästerna föraktade han. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
