Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Steen borde ha hyggliga släktingar, som pysslade
om henne. Ofrivilligt ryckte han till litet. Fröken
Steens röst lät så obehaglig.
•— Jo, jag har en syster, sade hon.
— Nå? frågade Krister.
— Hon ser riktigt bra ut, fortsatte fröken Steen.
Hon är gift med en köpman och bor i Eskilstuna.
Varför bor ni inte hos henne då? sade Krister
tanklöst med blicken på de små duniga molnen.
— Hon bad mig aldrig, mumlade fröken Steen.
Hon har sitt. Mannen är förmögen. Det är han, som
bekostar största delen av min vistelse här.
Krister teg. Han förstod, att han aldrig borde frågat.
Detta var en av de många förödmjukelserna i fröken
Steens tillvaro, kanske en av de bittraste och svåraste
att fördra. Denna syster hade aldrig behövt göra
någonting. Hon hade blivit tidigt gift. Nu satt systern
där med ett par barn i ett vackert hem, medan fröken
Steen, som strävat och arbetat i hela sitt liv, hade
ingenting. Hon tog emot pengar av den lyckliga
familjen. Det var ju så snällt av dem att ge, men det var
svårare att vara tvungen att ta emot. De föraktade
henne och tyckte, att hon misslyckats. Hon visste det,
och ändå berodde hon av dem. Alla de små obehag, som
följa med en sådan ställning, kände hon väl till.
Hennes fingrar riktigt stelnade, då hon skulle skriva
och tacka för någon ny försändelse.
— Jag skall betala igen, brukade hon säga.
Men hon visste ju, att hon aldrig skulle kunna det.
Dessa pengar, som betydde mycket litet för svågern,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
