Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke en enda gång såg hon upp. Delta började
verkligen illa. Plötsligt längtade han hem. Han hade ett
rum hos en gammal fru. Rummet, som eljes inte
tycktes honom särskilt trevligt, strålade nu framför honom
med sina fyllda bokhyllor, med den breda ottomanen
och skrivbordet. Varför hade han också sprungit ut
på gatan för att möta denna främmande flicka, som
han inte visste något annat om, än att hon hade plats
hos en läkare? Under en lykta stannade hon.
— Ni har visst tråkigt! sade hon och såg leende på
honom.
Det var ett av dessa plötsliga omslag, som gjorde
henne så förtjusande. Han hade märkt denna
oupphörliga växling i ansiktsuttryck också på danslokalen.
De svarta ögonen glittrade nu emot honom. Det föll
honom in, alt han kunde be henne komma upp till
sig. Nyss förut skulle han inte vågat det, men där hon
nu stod med lyktljuset över ansiktet, såg hon inte ut
som om hon skulle säga nej till något förslag.
— Jag tycker inte, att det är något särskilt roligt
att gå så här, sade han. Vill ni inte titta upp till mig
en stund?
Han riktigt darrade. Alltjämt småleende såg hon
upp till honom under hattbrättet.
— Jo visst! sade hon.
När de en stund senare gingo uppför trappan i ett
hus på Karlavägen, kände han sig litet förlägen över
sin oväntade seger. Men han var glad över, att han
hade egen ingång. Han hade särskilt hållit på, att han
skulle ha egen ingång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
