Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förlåta mig, jag fick en sådan lust att prata med er
och be om ursäkt. Det var klart, att ni skulle
försöka få tag i min ordinarie läkare. Ni trodde mig inte.
Har ni inte ringt?
— Jo, det har jag, sade Stefan litet strävt. Han blev
ond.
— O, nu är ni arg pä mig! Var inte det. Jag. ..
Hennes ord överröstades av tonerna från en
jazzorkester. Doktorn lade ned luren. Hon måste ha
befunnit sig på en restaurang. En sådan idé också att
telefonera till honom så strax efter. Kanske hade hon
hört sig för hos den andre och fått vetskap om deras
telefonsamtal. Med en känsla av att han på något sätt
gjort sig löjlig, fullbordade han sin klädsel.
Ett par minuter senare gick han nedför gatan.
Månskäran framträdde på himmeln över träden i
Kungsträdgården. Den såg ut som ett hemlighetsfullt tecken
på en mur. Stefan kastade en flyktig blick på den
och tände en cigarrett. Middagen var hos en av hans
bästa vänner, docenten i fysik Ansgar Ryd. De hade
visserligen endast känt varandra ett par år. Men redan
första gången de träffats hade de råkat i ett intressant
samtal, Stefan kom inte längre ihåg vad det rört sig
om, och så hade de fort blivit vänner. Ansgar var gift
med en von Duben, en godsägaredotter från
Östergötland, med vilken han inte föreföll att ha något
annat gemensamt än det vid första anblicken
allmogeaktiga i bägge deras utseenden samt deras lilla son,
ett desto älskligare barn på sju år. Men den sympati
Ansgar Ryd inte fann i hemmet tycktes han ha funnit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
