Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot ryggstödet stod den vackra fru Ebba Stjernhjelm,
redan innan middagen sugande på en cigarrett. Hon
var helt klädd i svart, men en persisk schal kastade
en ranka av gyllene och prunkande blommor över
hennes axlar och ned till klänningsfållen. Hon räckte
Stefan sin hand med en fast tryckning. Hennes man,
kaptenen, stod godmodigt leende i hennes närhet och
hörde på författaren Reinhold Renström, som beskrev
sin senaste köpenhamnsresa. De båda herrarna vände
sig mot Stefan och hälsade, men han hann icke tala
med dem, ty från andra sidan av rummet ropade en
dam på honom. Det var professorskan Mölling,
svägerska till justitierådinnan.
— Jag måste höra, hur min svägerska mår, sade
hon. Hon kommer ju aldrig in till staden, sedan hon
hamnat på det där pensionatet.
Stefan nickade åt en av Ansgar Ryds kamrater,
docenten Örne, den enda av gästerna som han inte
ännu hälsat på och som nu förde en livlig
konversation med värden; så började han tala med
professorskan. Klänningen föll vårdslöst kring hennes
storvuxna gestalt, det breda ansiktet med en djärvt krökt
näsa och ett par plirande ögon var nästan manligt,
men vid tinningarna dinglade ett par lockar, som
verkade ditklistrade och som hjälplöst och kvinnligt
ljuvt fläktade, när hon svängde på huvudet. Hon var
känd som en utmärkt ryttarinna, och sittande till häst
med höga blankskinnsstövlar och den breda midjan
inpressad i en åtsittande ridrock tedde hon sig som
en gammal militär. I sällskapsdräkt föreföll hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
