Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— God dag, god dag, sade hon snabbt med en
behaglig röst till var och en som hon hälsade på.
Hon var liten och graciös med ett vackert,
fågellik-nande ansikte, där ett par svarta stenkoisögon glittrade.
När hon hälsat, blev hon stående mitt i rummet bredvid
värden. Hon var klädd i något ljusgrått och mjukt, en
skogsduvas fjäderskrud. Värden talade med henne,
och som han hade för vana, när han blev ivrig,
gestikulerade han livligt. Men Stefan, som såg den
beundrande blicken, tyckte, att Ansgar endast lyfte händerna
mot den unga flickan i extatisk hänryckning.
Nu gingo alla ut i matsalen. Stefan hade fått
fru Stjernhjelm på sin lott. Bordet var som alltid
hos fru Sigrid Ryd prytt så att det gjorde ett tungt
och pompöst intryck: massiva silverpjäser, en stor
ostindisk vas fylld med röda tulpaner, som nästan
liknade rosor, och gammaldags vinkaraffer på
spegelbrickor. Värdinnan konverserade med kapten
Stjernhjelm, men då och då såg hon på sin man, och hennes
ansikte fick ett förbryllat uttryck som om hon
grubblat över hans uppsluppna lynne. Denna hans
sinnesstämning meddelade sig snart till gästerna. Värden
tystnade mitt i en mening, då han hörde ett friskt
skratt från bordsändan. Det var den ryska flickan
som skrattade. Hon kastade huvudet tillbaka, så att
den vita halsen svällde och blev bred. Bredvid henne
satt Reinhold Renström. Med ett förälskat leende
lutade han sig tätt intill henne, så att hans mun nästan
berörde hennes skuldra. Ansgar gav honom en
vredgad blick, men mötte endast ett par uppspärrade tro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
