Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var lilla Sven Ryd, sonen i huset. Stefan nickade
åt honom, men genast drog sig huvudet förskräckt
tillbaka. Stefan mindes, hur han själv som liten stått i
serveringsrummet, då föräldrarna hade middag. Det
hade sin tjusning att stå där och kika in i salen, fastän
jungfrurna alltid smågrälade och man fick hårda
knuffar, när man kom i vägen. Där luktade gott av
mat från köket. Redan begagnade tallrikar med rester
av sås eller geléklickar voro undanslängda på
hyllorna, i några glas på en bricka fräste vichyvattnet,
som skulle tagas in till mellanrätten, och inifrån salen
hörde han detta sorl av röster, som tydde på fest. Där
brukade särskilt vara en herre, en god vän till hans
far, vilkens röst, alltid höjande sig över de andras,
han kände igen. Han tyckte också det var roligt att
titta på barnjungfrun, som sådana dagar även fick
hjälpa till vid bordet, hur försiktigt hon böjde sig
fram mellan gästerna med ett stort fat balanserande
på var hand. Det var spännande att följa hennes gång
mellan smokingar och nedlutade nakna halsar.
Värdinnan skålade med Stefan. Han nickade mot
henne, som om han ville säga, att hon inte skulle vara
orolig. Hon hade alltjämt denna förbryllade min,
som han iakttagit hos henne vid början av middagen.
Då han satte ned glaset, överraskades han av att
Ansgar betraktade honom litet spefullt.
Man talade nu om en teaterpjäs som nyss givits.
Stefan hörde förstrött på. Hans blick fängslades åter
av den ryska flickan. Renström var tydligen också
intresserad av henne. Stefan undrade, om hon koket-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
