Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
terade, men han trodde det inte. Alldeles säkert var
hon helt och hållet sig själv, och det var det som
verkade så tilldragande. När och hur hade Ansgar
träffat henne? Han hade aldrig nämnt hennes namn
för Stefan.
— Hjältinnan i stycket är falsk, grundfalsk, hörde
han Ansgar säga. Ingen verkligt ung flicka bär sig
åt som hon. När en helt ung flicka älskar, griper hon
inte till vilka medel som helst för att vinna den
älskade. Sådana konstgrepp lämnar hon åt de erfarna
och litet gamla, de som redan levat, kanske havererat
många gånger. Hon gör det inte, därför att hon
vanligen alldeles omedvetet känner med sig, att hon har
något som inga konstgrepp ändå nå upp till, ett
oskuldens behag. Det är hennes gåva, och med den segrar
hon. Det där förstår vilken enkel människa som helst,
och ändå tror författaren att han kan lära oss något
annat.
— Du har rätt, sade Renström, det låter bara så
fånigt, när du säger det.
— Jag fann alltsammans förfärligt roligt, sade
professorskan. Och ändå tycker jag alltid, när jag
sitter på teatern, att det inte är riktigt rätt att titta
in i andras förhållanden som genom ett nyckelhål.
Man får drag i ögat av det.
— Professorskan är så finkänslig, yttrade kaptenen
leende.
— Ja, jag är det, sade hon. Men det är intressant
at se hur andra ha det. Jag förstår då, hur invecklat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
